Igår var jag ju iväg till Uddevalla. Först på samtal på mottagningen och sen mötte jag upp syster + barn + flickvän. 

Vi tog en liten tur till Emaus. Det är en lantgård som ligger i Uddevalla med en del djur och så. Bra för stadsbarn att komma iväg till och få se annat än betong. Aurora älskar det! 

Nu är det snurrigt, det är stressigt och det är jobbigt...

Om mindre än en månad så ska jag vara ur min lägenhet men just nu vet jag inte var jag ska ta vägen ens. 

Det är tveksamt från bådas håll att bli sambos och då blir man ju verkligen mindre sugen på att flytta in alltså. 

Sen håller jag på att sälja av mina möbler för att ha så lite som möjligt ändå när jag ska flytta. Jag ska endast behålla sängen, sängborden och en byrå plus något litet bord kanske. Resten får jag klara mig utan helt enkelt. Bättre att bara ha lite saker när man flyttar. Mindre bärande och så... :-p Sen kan man alltid köpa nytt, jag vet ju som sagt inte ännu hur det blir med boendesituationen. Tyvärr. Känns som att det borde varit spikat nu. Att det borde varit pirr i magen för att man äntligen ska bli sambo - på riktigt. Men det är det inte, långt ifrån. Nu har jag istället en klump i magen. Jag vill slå mig till ro, veta att jag ska trivas, ha någonstans att ha mitt hem och mina saker. Nu kanske jag istället får flytta hem till min pappa tills vidare, hur kul är det när man är 24 och flyttade hemifrån för många år sen? Inte alls. Visst, det kan vara trevligt ett tag. Vi trivs ihop.... men nu är jag vuxen och ska klara mig själv. 

Nåväl, får se hur det blir med den saken, men det är lite smått panik. Det är meningen att lägenheten ska städas ur nu när jag har tid, men lust - det finns det inte. Måste ju ha klart för mig vad som ska hända. 
Ena dagen - ja då ska vi flytta ihop , men inte nästa! Suck. VAD GÖR MAN I SÅNA LÄGEN EGENTLIGEN? Känns dessutom onödigt att skaffa egen lägenhet ifall att.......

Help me!