Jag står just nu på en plats i livet som ändå är hyfsat bra. Inte helt bra, men det får gå liksom. Jag har ju jobbet som är okej så länge man egentligen jobbar med rätt person, någon som inte kör rätt över en som en ångvält typ. 

Jag har plugget - som just nu mest innebär stress och speciellt då jag ska börja plugga för nåt virtuellt, som alltså ska skötas helt via nätet och med ännu mer tidspress. Nu kan jag inte komma in för sent med mina inlämningar mer för då riskerar jag bara problem. Jag bor ensam med katterna och det är ju både positivt och negativt. Lite ensamt emellanåt men annars okej. Jag är ändå inte hemma så jättemycket ändå och när jag väl är det så är det ganska skönt att vara för sig själv. 

Det som jag är minst nöjd med just nu är (hör och häpna) min kropp! Jag minns ärligt talat inte när jag senast vantrivdes så mycket i den kropp som jag lever i. Nu har det dessutom varit jobbigt det sista med separationen och allt så det har väl blivit att jag tagit till sötsakerna igen... och nötterna... alldeles för mycket. Så mitt bmi är på 20 numera. Ja jag vet det är alldeles normalt... fullständigt normalt. Men jag trivs inte, jag ser inte bra ut i kläder längre. Vägrar ha på mig jeans som sitter åt. Jag vill inte att någon ser mig utan kläder och vill helst slippa se mig själv också. Just nu är jag beredd att verkligen göra vad som helst för att gå ner 5 kilo alltså. 

Men jag är lat, jag är stressad, jag orkar inte ta mig tid helt enkelt... så kan man väl formulera det bäst kanske. 

Jag har ju varit någon gång på gymet nu igen och vill bara komma igång men det enda jag vill göra där är combat som jag inte alltid kan pricka in med tanke på mina arbetstider plus att dom har tagit bort ett pass av tre i veckan. Det suger. Och det sa jag till dom också... Jag finner ingen motivation till att gå dit själv och pressa och pumpa med alla maskiner. Jag tycker det är obekvämt på något sätt. Särskilt eftersom det finns speglar överallt som ger mig total ångest. 

Men men, det är som jag skrev ovan, det är aldrig för sent att börja om på nytt. Jag har liksom gått ner över 25 kilo tidigare, dock inte på samma gång, men jag borde alltså då kunna gå ner 5 kilo om jag bara ger mig fan på det. 

Som vissa av er nog förstått också så har jag ju gjort en operation, endast för att bli nöjd med mig själv. Att jag kanske skulle tycka om mig själv lite mer. Jag tror att om jag går ner lite igen så kanske jag kommer känna mig tiptop. Vi får la hålla tummarna. Om jag inte lyckas - skjut mig då, snälla. Då är jag ju bara patetiskt. Det är  inte osunt att vilja gå ner i vikt, jag vill ju trivas. Att jag vantrivs såhär det av något är fan osunt! 

Många av er tycker att i och med att jag nyligen var jättesjuk och hade anorexi så borde jag inte banta, men ska jag bli fetare för det? Nej jag vill inte ner till den minsta storleken jag var i för det var inte snyggt med ben som stod ut överallt och hud som inte fick plats på kroppen. Men jag vet den vikten jag trivs hyfsat på och dit ska jag. 

Så, nu kör vi... jag ska må bra både på insidan och utsidan och det kanske kommer att ta lite tid men i slutändan så kommer det att vara värt det. Kanske blir jag en gladare person, mer social och så vidare. Kanske finner jag mig själv igen för just nu känner jag mig som en främling i en kropp som inte tillhör mig, om ni förstår vad jag menar... 

Så länge jag inte faller dit igen och blir sjuk för då var jag allt annat än glad. Smal, men olycklig. 

Pepp pepp! En förändring till det bättre helt enkelt!

Och jag ser att ni är många som tittar in här varje dag trots att jag inte bloggar, jag har helt enkelt inte tid att uppdatera hela tiden. Och så mycket har jag nog inte heller att säga :) Har aldrig haft såhär lite tid över till annat någonsin... känns det som.. 

Jag vet inte riktigt var jag lägger all tid ;) haha. 

På fredag är det också bröllop så lite stress inför det eftersom att jag fått äran att fixa både hår och smink på bruden :)

Well, fuck you!

Jag har varken haft tid eller lust att sitta här, som vanligt... 

Det har blivit en del festande, en del jobb, en minisemester på en camping och så har jag hunnit med att cykla till Uddevalla (2,3 mil typ...) och idag körde jag mitt första pass combat på fasligt länge. Såg ut som en blöt kokt kräfta efteråt. I´m sexy and I know it... nooot. 

Pluggandet har blivit lite lidande, jag har inte haft lust alls så jag ligger lite efter igen. Undrar hur det ska gå i sommar. Pluss 100 procent och jobb på det. Sen ska man ju försöka hinna med att träna också. Oj oj oj. Kommer bli tufft. Men det kanske är skönt också för då har jag i alla fall tankarna på någonting. Just nu går känslorna lite upp och ner. Har umgåtts mycket med mitt
ex och det kanske inte alltid är att föredra. Man vill ju kunna vara vänner men jag tycker ändå att det är ganska jobbigt. 

Supa bort känslorna går ju inte heller för då gör man ju bara bort sig, totalt. Vill inte ens gå in på hur mycket jag skämde ut mig förra onsdagen. Idiot. 

Ne nu ska jag se Geordie shore och käka kvällsmat. Natti!

Sen har jag inga mer tider denna veckan än så länge, tänker dock vara ledig i helgen i vilket fall för då blir det utgång ;)

Dags att leva livet! Haha ;)

Puss & kram!

DÅ:

NU:

Lite knubbigare, lite äldre, lite bättre.... är frisk i alla fall =)  

Hade gärna sovit en eller fem timmar till  men - jobbet kallar...

Trevlig första juni hörrni! Jag jobbar ju delad tur idag då och sen tidigt imorrn igen med lång dag. Yippie!

Var egentligen rätt så partysugen faktiskt.. Men men, bjuder på en gammal partybild istället ;)

2 år sen nu...

Bara några timmar kvar av maj sen är det SOMMAR! Vädret har ju varit strålande de sista dagarna och jag har varit ledig sen i tisdags. Inte helt ledig dock då jag har haft att göra hela tiden. Färgning av hår, igår en heldags shopping, idag fixat till den blivande bruden Berit  som ska gifta sig på midsommar och jag ska ordna smink och hår plus att jag har klippt två stycken. Så nu kan jag äntligen sitta ner för att plugga lite, nu är det min tid en stund här. Det blir sängen tidigt idag för imorgon vankas det jobb. Och jag har inte somnat före två de sista nätterna här fast jag har lagt mig i tid. 

Igår lämnade jag in första uppgiften i Etik och människans livsvillkor som jag trodde skulle gå åt pipsvängen men vet ni vad? Jag fick B på den :) Helt otroligt oväntat faktiskt. Det är ju liksom nästan MVG. Hej hej heeeej MVG-barn! Jag som knappt fått G i mina dar. 

Hahaha! Där ni!

Jaja, ne nu ska jag väl se den här svensk/danska filmen Pelle Erövraren och recensera den lite grann. Ska bli "kul"....

Nåväl, jag avlider ju ändå nästan om jag sitter ute i värmen för det är fanimig hett! 

Ha en fin kväll =) 

Ingen som ligger vid min sida på natten, ingen att laga middag och äta tillsammans med. Många säger sig finnas där men det är bara ord tagna ur intet, bara ord som man säger "för att". Kanske har jag ändå valt att ha det såhär. Att inte umgås med en massa olika människor. Vill inte släppa någon för nära inpå, jag har väldigt svårt för det, att lita på folk. Tror mest att de är falska, ute efter att bedra mig. Att komma mig nära inpå skinnet för att sen kasta ut mina ord för världen.

En del vet jag att de bara är intresserade av mig för ytan, för att jag kan om jag lägger manken till - se riktigt bra ut. Men det är inte den jag är. Jag är inte mitt utseende, det finns en tjej där inne med. En tjej som också vill bli sedd för hur hon är och vad hon tänker. Jag trivs hyfsat bra med att vara ensam, att inte ha någon att hela tiden dela min vardag med, att kunna lägga mig ensam i sängen, göra vad jag vill utan att bli ifrågasatt. Men jag är bara mänsklig, ibland saknar man ju närheten med... 

Nu har jag ju precis gått ur ett förhållande och vill inte gå in i ett nytt. Jag har knappt varit singel i mitt liv och kanske är det för att jag på något sätt har svårt för att vara helt ensam, stå på helt egna ben. Rädslan finns där över att ingen kommer kunna stå ut med mig en längre tid för min komplicerade personlighet och starka vilja till saker och ting.

Men jag närmar mig punkten med stormsteg, att klara mig själv. Och egentligen så gör jag ju faktiskt det. Jag sköter mig själv och är egentligen ganska självständig. Kanske är jag också en ganska svår människa. En människa med mycket känslor inom sig. På gott och ont. 

Vissa saker är inte helt lätt att förklara... jag är inte van vid jättemycket uppmärksamhet, van att folk ser mig. Nu gör dom det och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Frågorna väller i huvudet, mest tänker jag "vad vill dom mig? är jag verkligen intressant? eller är det min kropp? som jag förövrigt inte alls tycker om i nuläget, är det den dom är ute efter?" Jag är inte en sån tjej som vill hoppa runt bland olika killar, jag kanske har varit men jag är inte längre. Sånt är bara jobbigt, jag blir så känslosam och till slut blir alltid någon sårad - inte alltid jag. Även jag har mina brister och har sårat människor rejält. Det är ingenting jag vill, så kanske är det bäst att välja ensamheten för ett tag. Välja de jag umgås med, välja de som får komma inpå min själ och få vara när mig. För egentligen så kramar jag inte ens vem som helst. Udda personlighet kanske? Eller så är jag bara klok och rädd om mig själv? Who knows.... Framtiden ligger för mig så den som lever får se. Allt man vill är egentligen att vara respekterad och omtyckt för den man är. Och jag vet att jag är en väldigt bra tjej om människor förtjänar det. Jag ställer upp i vått och torrt, jag finns där och väljer i många fall andra före mig själv. Jag vill göra andra glada och nöjda och kräver egentligen inte så mycket tillbaka - mer än just respekt och att inte bli utnyttjad.

Over and out. 

Nu är jag ju i alla fall ledig fram tills på lördag då jag ska jobba delad tur. "Jippie"... Men så är det. Har ändå en del att göra, klippa en del folk bland annat. Och då plugga. Jag ska snart sätta igång faktiskt... Det är la på tiden i alla fall om inte annat ;) 

Jag ska plugga och gör det såklart i sista minuten, ska se på en film - änglagård 3 ... rätt osugen på det. Ska svara på frågor om filmen som har med etik och göra bland annat. Jättekul... konstiga ord är det med och boken har jag inte hunnit få. Så lite stressad är man ju. 

Dessutom är min katt Sötnos borta. Eller ja, han har varit borta i åtta timmar och det brukar han inte vara faktiskt. Så rädd att det ska hända något med min lille gubbe :( Men men, han kommer väl förhoppningsvis hem snart. 

Ne nu får jag la sätta på den där filmen... :-/ 

Grattis alla mammor på mors dag förresten <3

Det har ju varit väldigt varmt här idag får jag säga. Något jobbigt dock när man är sjuk men ska inte klaga =) hehe.

Jag tänkte dra iväg på en liten promenad här strax. Idag får det bli själv för min sötrumpa Anna är borta tills imorgon. 

Här har ni förresten lite bättre bilder på hur vardagsrummet ser ut för tillfället =) Har inte fått upp hyllan eller lampan än men det kommer ;) Det är bara lite bökigt och då drar man ju på det, hehe...

Dock så vaknade jag kl 5 i morse och mådde pyton, minst sagt. Men tänkte bita ihop och hoppas på att må bättre efter mera sömn. Icke! Kl åtta ringde jag och sa att jag nog inte bör komma men att dom fick bestämma. Och det var tur det.. Jag känner mig som en riktig snorunge! Hua :/ Hatart! Det värsta är att vara tät i näsan och nu har jag dessutom varit beroende av nässpray ett bra tag att det knappt hjälper, jag får liksom panik av tätheten. Fyfan, roligare kan man ju ha.

Men men, nu är jag i alla fall ledig fram tills på måndag så jag hoppas att det har lagt sig lite då. 

Jag vart lite sugen på att tröstäta nötter och chokladbollar men det är ju himla dumt alltså... :-P Har klarat mig från sånt hela veckan så då ska jag nog klara mig lite till hoppas jag haha :)

Nåväl, igår så var jag och Anna ute och gick nästan 7 kilometer på kvällskvisten. Duktiga tjejer! Sen fick jag lite mer positiva nyheter igår, jag fick i psykiatri slutbetyget VG+ och mina två senaste inlämningsuppgifter fick jag MVG på. De handlade om mig, första var ju hur min personlighet formats ur ärftliga och miljömässiga faktorer och den jag gjorde igår var om en traumatisk kris jag gått igenom och faserna från den. Jag kan nog mig själv ganska bra för jag är ju väldigt medveten om de problem jag haft och i princip varför. 

Det är lättare att se det nu när man mår mycket bättre :) 

Ne nu ska jag krypa ihop i soffan lite, jag får besök om en liten stund här och sen är det ju jobbet som gäller.